Från Preston var det bara 20 minuters bilfärd till Bolton och dags för en mellanstor turnering, av klassen ITF2. Till denna vecka åkte Petter hem men jag fick istället sällskap av Stefan ‘Steffo’ Olsson. Jag blev som sagt fjärdeseedad efter att en av huvudkonkurrenterna lämnat återbud och hamnade lyckligtvis på den lättare undre halvan av lottningen. Och vilken vecka det blev!

Mötte en ung engelsman vid namn James Shaw i kvartsfinal och kunde ta mig förbi det hindret 6-4 6-3 men inte utan mycket frustration. Han är egentligen inget speciellt men kör bra och får tillbaka mycket bollar fast utan tempo. Så man behöver hela tiden sätta fart på lösa bollar men tappade man längd kunde han överraska. Jag gick för lite för mycket i början och missade mycket, servade dåligt och tyckte på det hela taget att jag spelade uselt. Men när det gällde kunde jag i alla fall knyta ihop gemen när jag behövde så det var väl det positiva.

I semifinal mötte jag den stabila världstolvan Anthony Cotterill(GBR) som jag har ett bra facit mot men som har utvecklats mycket de senaste åren. På sina bästa dagar är han helt klart farlig men jag gör en riktigt bra match och kunde ta hem det förvånansvärt enkelt, 6-0 6-2. Spelade mycket stabilt, lugnt och enkelt, helt enligt instruktionsboken. Mycket nöjd med min inställning, matchplan och hur jag genomförde matchen. Ska försöka komma ihåg den lugna känslan när jag möter liknande motståndare i framtiden. Jag måste inte göra alla poäng själv utan måste kunna låta motståndaren få göra några bra poäng ibland utan att stressa upp mig.

Final mot en av mina största rivaler, världstrean Andrew Lapthorne(GBR). Under 2012 slog vi varandra två gånger var och alla matcherna avgjordes i tre set men jag vann den viktigaste då jag slog ut honom ur Paralympics i London 2012. Det var givet att det skulle bli tufft men det blev till och med vår tuffaste match någonsin. Grymt skönt då att kunna kriga hem den 6-4 4-6 7-6(4)! Låg under 3-5 i tredje och räddade tre matchbollar, en vid 3-5 och två vid 4-5. I slutet var det jag som vågade mest och det lönade sig. Riktigt nöjd efter matchen och över att kunna följa upp min stabila semifinal med en stark final då jag känner att jag några gånger snubblat till på målsnöret litegrann (såsom förra veckan).

Dubbeln var precis lika dramatisk som singeln. Hade en bra partner i Boaz Kramer(ISR) och vi kunde ta hem en tuff semifinal mot Raffaele(ITA)/Lev(ISR) 6-4 6-4. Finalen kändes öppen men jag såg oss inte som favoriter mot Lapthorne/Cotterill och vi förlorade första set 1-6 efter en svag insats av framförallt mig själv. Tejpade lite fel från början, tejpade om vid 1-4 och började så småningom spela bättre och bättre allt eftersom matchen gick. Vi tog hem andra set 6-4 men hamnade sen i underläge 4-8 i supertiebreak och det såg mörkt ut. Men vi kom tillbaka, räddade två matchbollar vid 7-9 och kunde ta hem det 11-9 efter att ha varit lite kyligare än våra motståndare. Riktigt kul! Boaz är en bra kille och det var första gången vi spelade men det kan nog bli fler gånger. Det stämde bra mellan oss tycker jag.

Så en fantastisk vecka är till sin ända och dubbla turneringvinster är resultatet. Stefan gick till final i singeln och vann dubbeln så det blev svensk succé, helt enkelt! Mycket nöjd med detta kvitto men tyvärr kommer det inte göra jättestor skillnad på rankingen. Tar väl en placeringen bara, upp till 15:e, men framförallt ger jag mig själv ett bra utgångsläge att klättra mer om jag kan spela bra i de kommande turneringarna i Sydafrika i april. Det är inte ofta men kan vinna matcher efter att rädda matchbollar så att göra det två dagar i rad, i två finaler och mot motståndare i världsklass är något speciellt! Tack England för denna gång, vi ses igen i juli!